Loud Summer

Rebecka Carlsson
21 mars 2026
Sigtunastiftelsen

Introduktion

Denna presentation är skriven som en inbjudan
till er och oss, till Loud Summer
– som idé, research och residens.
Vi börjar med idén.

Silent Spring – Rachel Carson

1962 lanserade Rachel Carson boken Silent Spring (Tyst vår).
I den beskrev hon – lika vetenskapligt som poetiskt –
hur bekämpningsmedel som DDT
får först insekterna att dö,
sedan fåglarna och fiskarna att dö,
sedan även större däggdjur och människor,
och själva våren att bli tyst.

Boken beskrivs ofta som
“startskottet för den moderna miljörörelsen”.

John F. Kennedy startade t.o.m. utredningen till det som skulle bli
USA:s Environmental Protection Agency (EPA)
som ett direkt svar på boken.

Carson själv däremot,
stämdes och antikampanjades intensivt av kemikalielobbyn,
samtidigt som hon heroiskt utkämpade sin sista kamp mot bröstcancern,
och arbetade dag och natt
för att hinna skriva och sprida boken och dess budskap
innan hon skulle gå bort
och aldrig hinna se frukterna av hennes arbete.

Silent Spring – Loud Summer

Jag tror att om en Silent Spring
är en ultimat beskrivning av det vi inte vill ha
– essentiellt ett tiltande eller tippandemot mer död på jorden –
så är det vi istället skulle kunna samskapa
en Loud Summer, en nästa årstid i jordens historia
som karaktäriseras av att den är full och rik av liv i alla dess former;
såklart natur, men också kärlek, kreativitet och ande.

Draw a Line Around It

Joseph Campbell fick en gång frågan,
“How do humans make something sacred?
Hur gör människan egentligen någonting heligt?

På vilket han svarade:
“It’s the simplest thing in the world.
You just ‘draw a line around it’
and say that everything inside this line is sacred.
People do it all the time!”

Men i vår nuvarande ekonomi
drar vi sällan längre några linjer.
Allt blir utbytbart
mot tillräckligt mycket betalningsmedel.

Och i “hållbarhetsvärlden” där jag själv spenderar mina dagar
tycks vi lockade att skapa koncept av koncept
tills vi hamnar mycket långt ifrån
vad det egentligen handlar om:
Själva det heliga livet på jorden
blir till hållbar utveckling, CSR, CSRD, CSDDD, ESRS, nu Omnibus,
och vem här inne kan komma på nästa förkortning?

Leder det här till mer liv eller död på jorden?

Men jag tror att vi är i en så pass avgörande punkt i världshistorien
– vägandes på eggen till den sjätte massutrotningen –
att vi behöver “draw a line around” liv;
hålla liv som det centrala och heligt.

Och i princip i alla beslut fråga oss;
– Leder det här till mer liv eller död på jorden?
– Är det här konstruktivt eller destruktivt för liv?
– Leder det här företaget till mer liv eller död på jorden? osv.

Och att det här är en intuition vi behöver kultivera
och använda i alltifrån våra styrelserum till i vårt dagliga.

Död materia och artificiell intelligens

Idag har vi istället stort fokus på vad vi kan skapa av död materia,
och vi frågar inte sällan
“Vad är den fulla inneboende potentialen i artificiell intelligens?”

Och alltsedan 2020 finns mer artificiellt skapad,
än levande materia på jorden.

Så det är en faktisk undanträngning,
och kamp på liv och död,
som just nu utspelar sig på jorden.

2000-talet – Den levande intelligensens århundrade?

Men vänder vi våra huvuden ser vi en annan värld
– den levande världen.
Den fungerar väsensskilt annorlunda än den döda,
men när vi lär oss samarbeta med den
blir ett helt annat kommande århundrade möjligt
– som jag faktiskt drömmer om att leva i.

En dröm och egen erfarenhet av att leva i natur som är fullkomligt levande

För mig är det här både min dröm
och en slags längtan hem.

För jag hade förmånen att få växa upp i ett slags Edens lustgård –
Svartedalens naturreservat, i Bohuslän.

Där klättrade jag i rödeken,
sprang barfota genom ormbunkar,
gick vilse ibland
och lade ansiktet mot stora mosskuddar på Stora kuddarnas berg.

Eller så åkte vi till de rosagrå granitklipporna
och det vilda havet i Bohusläns skärgård
som fortfarande är det vackraste jag vet.

De här erfarenheterna tror jag har format mitt arbete
mer än någonting annat;
en egen erfarenhet av hur det är
att leva i natur som är fullkomligt levande.

– Vi har nog alla sådana minnen?

Vad är den fulla inneboende potentialen i levande intelligens?

Så kanske kunde vi framöver lite oftare fråga:
– Vad är den fulla inneboende potentialen
i den levande världen – och levande intelligens?
– I människan och mänskligheten?
– Och om människan och resten av livsväven samarbetade?

Vilken värld skulle bli möjlig då?

Journey of Separation – Journey of Synthesis

Vårt nuvarande paradigm har istället möjliggjorts
av det som brukar kallas “the Journey of Separation”
där människan hierarkiskt separerat:

Människan från naturen
Anden från materien
Det inre från det yttre
Huvudet över kroppen

Maskulint över feminint
Ordning över kaos
Tillväxt över mognad
Delen över helheten

osv.

Och nu har vi att byta denna
“Journey of Separation” mot en
“Journey of Synthesis” – en syntes.

Och det är en värderingsrevolution av kopernikanska dimensioner.
För kanske kommer en framsynt person snart komma och föreslå
att såsom jorden aldrig var centrum av solsystemet,
borde väl livet som helhet – inte bara människan –
vara centrum på jorden?

Research – Studera liv

Nu vill jag bjuda in till Loud Summer som research.

Sommaren 2024 sade jag upp mig från mitt arbete,
anställde min vän Yannick Porter på deltid,
och vi började följa Loud Summer-idén – ut från stigen.

Jag läste ikapp böcker jag länge längtat efter att läsa,
vi åkte och träffade olika praktiker och experter,
och sökte djupt i vår intuition och vetande.

Ur researchen försökte vi abstrahera ut essenser av hur liv fungerar
på små handrivna lappar,
som en slags kartor eller portaler.

Jag trodde först att de skulle bli omkring tio
– lite som de tio budorden –
men researchen växte till ett 1500-tal essenser.
Och min lilla lägenhet förvandlades allt mer
till något som liknar ett kriminalkommissariekontor.

Men i takt med att jag fick spendera mer tid i detta universum
märkte jag att mitt inre landskap och liv blev rikare.
Så jag vill verkligen bjuda in er till att göra
er egen Loud Summer-research om ni vill:
– Att studera liv och människans roll i livsväven.

Life – Humanity – Realization – Contribution

Vi använde dessa strukturer:

Den första är denna fyrfältare:

1 – Liv

Vad är liv? Hur fungerar liv?
Vad är konstruktivt respektive destruktivt för liv?

2 – Människan

Hur fungerar människan? Och mänskligheten?
Hur är människan lik respektive unik i relation till resten av livet?
Hur kan vi arbeta med livets processer för att realisera
mer av vår egen inneboende potential?
Hur kan vi bidra till mer liv – natur, kärlek, kreativitet och ande –
än om vi inte vore här?

3 – Realisering (på makronivå)

Vilka skiften skulle göra det möjligt för oss att realisera en Loud Summer?

4 – Bidrag (på mikronivå)

Hur kan jag och de konstellationer jag är del av bidra till en sådan realisering?

Jag finner det mycket paradoxalt att vi på en och samma gång
talar om det som om vi vore “överordnade” allt annat liv,
och samtidigt som om det bästa
vi skulle kunna göra vore “lite mindre skada”.

Men tänk om människan kunde hitta
sin nya konstruktiva roll i livsväven;
där vi bidrog med våra unikt mänskliga egenskaper,
samtidigt som vi lät resten av livsväven
realisera sin fulla inneboende potential.

Människans nya konstruktiva roll i livsväven

Låter det abstrakt? Låt mig ge några exempel:
Min pappa bygger fioler.
När du gör det tar du trä som skogen skapat under kanske 100 år,
dedikerar 400 timmar av arbete och själ,
och om det går väl kommer den att kunna spelas i kanske 400 år –
och forma den immateriella dimensionen av liv
som är musik, kultur, tradition och mänskligt känsloliv –
och jag vill påstå att det kommer att göra jorden rikare
än om vi inte vore här.

Precis som när min mamma använder ull
för att sy, sticka och brodera
de vackraste kläder och konsthantverk.
Eller när de båda odlar i gläntan på Orust.

Så, vad ska vara människans roll i livsväven?
Ibland har man sagt “hon som håller fröna”, herden eller trädgårdsmästaren.
Andra har föreslagit filosofen, konstnären, mystikern...
Detta har vi att utforska idag.

Idéer – människor – format – platser

Vi gjorde också en mappning
av idéer, människor, format och platser
som redan verkar för mer och rikare liv,
och som skulle kunna kopplas ihop.
– Bibeln, församlingen, gudstjänsten och kyrkan, om du så vill.

Leadership with Life on Earth – LOUD

Och vi utforskade rörelserna av de fyra bokstäverna i LOUD
som fyra ledarskapspraktiker
för ett “Leadership with Life on Earth”:

L för det lyssnande ledarskapet:

Vilka är vi?
Var kommer vi ifrån?
Var är vi nu?
Vart är vi på väg om vi fortsätter som nu?

O för det moraliska ledarskapet –
för att “draw a line around it”:

Vad är heligt, eller det viktigaste?

U för det drömmande och berättande ledarskapet:

Om nu det här är viktigast, hur skulle vi då utforma våra samhällen, institutioner, praktiker, osv.?
Vilka berättelser skulle hjälpa oss att göra det?

D för det realiserande ledarskapet – i materiell och immateriell dimension;
som andra halvan av cirkeln – skapelseberättelsen från nu och framåt:

Hur kan vi arbeta och samarbeta för att realisera detta?

“The next Buddha will be a Sangha”

Så, nu vill jag bjuda in till Loud Summer som residens.

När Loud Summer som idé först kom till mig
var min första tanke:
– Man får bara inte göra något som svar på Rachel Carson!

Men en dag såg jag ett citat:
“The next Buddha will be a Sangha.”
Nästa ledare kommer att vara en grupp.

Och jag tänkte att om
Rachel Carson skrev Silent Spring på egen hand,
och det förlöste en rörelse,
så kanske Loud Summer ska skapas åt andra hållet.

Och att även om jag inte är
Rachel Carson, bara Rebecka Carlsson,
så kan jag i alla fall göra det till min uppgift
att formulera inbjudan.

Residens

Sagt och gjort,
förra sommaren började jag och Fredrik Moberg
bjuda in till residens
– för nyckelpersoner som på olika sätt
arbetar för mer och rikare liv på jorden,
på vackra ön Stora Ekholmen, nära Vaxholm, i Stockholms skärgård.

Så, vad är residens?
Jag definierar det som “tid och rum”
för att göra “ditt viktigaste arbete”
– vad det än månne vara –
bland andra som också gör “sitt viktigaste arbeten”
– i en vacker, naturskön miljö –
samtidigt som vi lär känna varandra, och av varandra,
och mellan varven bara njuter av goda samtal, måltider och firar livet.

Hope Spots

Inom ekologin talar man ibland
– inte minst en av mina stora förebilder, djuphavsforskaren Sylvia Earle –
om vikten av “Hope Spots” –
“pockets with exceptionally high density of life”,
och korridorer däremellan.

Samma sak gäller för samhället,
och genom historien har vi ju också sett att vissa,
ibland mycket små platser och sammankomster,
fått en oproportionerligt stor påverkan på helheten,
som: Esalen, Bloomsbury, Solvay, Macy, Eranos, Sigtunastiftelsen, osv.

Scenius

Och Brian Eno har myntat begreppet Scenius,
för hur geni oftast inte uppstår i enskilda personer,
utan i grupper, eller “scener” av geni.

Som hur vetenskapsmännen och konstnärerna
i renässansens Florens kände varandra
och var i ständigt utbyte och inspiration med varandra.

– Så hur kan vi skapa scenius för mer och rikare liv på jorden?

Stora Ekholmen och Götgatan 9

Hittills har vi arrangerat ett
författarresidens, höstresidens och midvinterresidens.

Och under våren väntar:

– Ett författarresidens, 26-29 mars.

I april ska vi arrangera:

– Ett vårresidens med tema kreativitet, reflektion och livsessenser, 15-17 april.

– Och ett Inner Island-retreat, vilket är en välfaciliterad process för att designa nästa årstid av ditt liv och arbete, 17-19 april. Prata med Henrik Johansson om du vill veta mer om det.

I maj ska vi arrangera:

– Ett residens för företagsledare och entreprenörer, 6-8 maj.

– Och ett för att skapa generativa berättelser, 8-10 maj. Prata med Catrin Offerman om du vill veta mer om det.

– Och 12-14 juni ska vi arrangera Loud Summers Knytfestival
under dagarna tre. För 50-100 nyckelpersoner som på olika sätt
verkar för mer och rikare liv på jorden.

Loud Summer har också fått en egen liten ficka i stan
– i form av en ateljé och mötesrum
på Götgatan 9, i Götgatsbacken.

Och vi är en konstellation som fortsatt att ses hemma,
stötta varandra i diverse bokprojekt
och även skriva en antologi tillsammans.

Kom gärna och prata med mig
och dela dina kontaktuppgifter om du vill veta mer.

Att studera liv för Sofia – visdom

Idag – och många andra dagar –
ska vi tillsammans få utforska den levande världen,
och vad människans roll ska vara i livsväven.

Och till det vill jag avslutningsvis ge tre inspel:

Det första kopplar an till frågan:
– Varför ska vi studera liv?

Arne Naess, djupekologins norske fader
döpte den till “Ekosofi”
– av eko från gamla grekiskans “oikos” från hushåll,
och “sofi” från Sofia – visdom.

Och han menade att det är genom handling
en person eller organisation påvisar Sofia, eller avsaknad därav.

Jag tycker att det är ett användbart perspektiv:
– Hur ska vi studera liv om målet inte bara är
att samla information på hög,
utan att vi som mänsklighet ska kunna handla vist?

Förundran – a Sense of Wonder

Det andra perspektivet kopplar an till:
– Hur studerar man då liv?

Här tror jag att vi har mycket att vinna
på att inspireras direkt av Rachel Carson
och hennes betoning av att drivas av förundran –
eller a sense of wonder, som hon uttryckte det.

När Rachel Carson var liten
fann hon en fossil av en snäcka i en bäck,
tiotals mil från havet hon fortfarande aldrig hade sett.

Det fick henne att förstå att hennes landskap
en gång hade varit havsbotten,
och hennes förundran över naturen och havet
skulle bära henne och hennes arbete genom hela hennes liv.
– Kanske kan den även bära oss?

Att studera det vi kan veta – och det vi inte kan veta – än

Det tredje perspektivet kopplar slutligen an
till det ofrånkomliga faktum vi snart springer in i
bara för att det är själva livskraften vi har att göra med:

Med sina synliga och icke-synliga dimensioner,
som låter sig vetenskapligt observeras
– och kanske inte – i alla fall än.

Även om kvantfysiken ju just gjort framsteg
bortom denna gräns.

Här tycker jag att det är mycket hjälpsamt
att inspireras av Hilma af Klint och hennes arbete.

Hilma af Klint gav sig själv i livsuppgift att just studera livskraften
och hon gjorde det genom såväl figurativt som abstrakt avbildande,
för att kunna fånga fler dimensioner.

Efter sig skulle hon lämna 1300 målningar
och 26 000 sidor dagboksanteckningar
ur vilka hon redigerat ut allt personligt,
så att bara det som berörde helheten fanns kvar.

Hilma af Klint – att kroka arm med blommans ande

Hennes förfäder i många generationer hade varit sjömän i flottan,
och hennes pappa och farfar åkte dessutom runt och lodade upp
det som skulle bli Sveriges sjöatlas.
Så för Hilma var det naturligt
att bara för att något inte syns
– utan kanske ligger dolt under ytan –
så betyder det inte att det inte finns.

Under första världskriget skapade hon verket
“Blommor, mossor, lavar”
och hur hon och hennes vänner såg det
var att när allt krig och destruktion svept fram över världen,
vad är det då som ska ställa allting till rätta?
Jo, det är “blommans ande”,
så det är den man ska lära sig att kroka arm med.

Och i somras visades en stor utställning med hennes verk
på MoMa i New York under rubriken
“What stands behind the flowers”.
Och det är nog passande, för såhär hundra år senare
är vi ju där igen – i destruktionens tidevarv.

Och vad är det som ska hela
när allt krig och destruktion svept färdigt över världen?
Jo, det är den levande kraften; blommans ande.
– Så hur kan vi lära oss att kroka arm med blommans ande?

Att koppla ihop öar till en skärgård

Så, nu har jag förmedlat er inbjudan till Loud Summer
som idé, research och residens.

Och nu önskar jag att vi ska få en
vällevd, rik och faktiskt historiskt betydelsefull dag.

På förra residenset formulerade Anna Jöborn frågan:
“Hur kan vi koppla ihop alla öarna av gott arbete i en skärgård?”
Den frågan har stannat kvar hos mig
och sammanfattar väl min förhoppning för idag.

Jag hoppas att vi idag inte bara ska lära av varandra,
utan att vi verkligen ska lära känna varandra,
så att vi ska kunna samarbeta och hjälpa varandra i vårt viktigaste arbete
mer än vi gör idag.

Att vi inte bara ska kroka arm med blommans ande
utan också med varandra.

Så att om vi ses här igen om ett par år
så har vi behållit vår mångfald
men utgör tillsammans en större rörelse – en skärgård –
och tydligare alternativ för samhällsutvecklingen.

Och att om de ses här om hundra år för symposium
så kanske de skänker oss en tanke,
som en dag då något viktigt började.
Och framför allt, att de då lever i en nästa årstid i jordens historia
som är full och rik av liv i alla dess former. .